Insändare i Ystads Allehanda

Nyligen fick vi veta att stadsarkitekten i Simrishamn, Anna Eliasson, sagt upp sig. Det är, tycker vi, en stor förlust för kommunen. Under hennes tid har det hänt mycket positivt för arkitektur- och kulturmiljön.

Särskilt de populära arkitekturdagarna kan nämnas men också framtagandet av arkitektur- och kulturmiljöprogrammet med arkitekturstrategi samt den pågående fördjupade översiktsplanen.
Nätverket Levande Simrishamn vill uttrycka vår uppskattning av stadsarkitektens engagemang och kompetenta insatser.
Stadsarkitekten har även sakligt gått ut i debatten om hur det bör byggas i Simrishamn och vikten av att beakta arkitektur- och gestaltningsfrågor för att bevara den miljö som är så viktig för Simrishamns framtida attraktionskraft. Tack för detta!
Stadsarkitektens roll är viktig för Simrishamns kommun. Än viktigare är att kommunens ledning och beslutande organ faktiskt lyssnar på och tar till sig den sakkunskap som stadsarkitekten förmedlar.
Att i beslut och dagligt arbete långsiktigt och konsekvent ta vara på den unika miljön är centralt för Simrishamns framtid. Det hjälper inte med väl formulerade och genomarbetade program mm om man sedan gör något annat.
Stadsarkitektens beslut att säga upp sig sägs vara motiverat av svagt intresse för arkitektur och gestaltning inom kommunledning, Simrishamnsbostäder, bland en del tjänstepersoner och politiker. Det är, menar vi, alarmerande. I relativ närtid finns tyvärr flera tecken på att det kan vara så illa.
Vi syftar då på de tidigare planerna på höghus i Östra Planteringen, minigolfbana på Sjöfartsplatsen, 140 lägenheter i gamla Lasarettsparken utmed Tommarpsån, byggda höghus på Skansen samt Simrishamnsbostäders vision om en tolvvånings ”signaturbyggnad” på Bruket.
Under de senaste framgångsrika Arkitekturdagarna synes deltagandet från kommunens ledning och förtroendevalda från berörda beslutande nämnder, varit oroande glest. Samma sak gäller Simrishamnsbostäder. För dess styrelse och ledning kunde man tycka att deltagande närmast borde vara obligatoriskt.
Dessa exempel tyder i värsta fall inte bara på bristande intresse för arkitektur och gestaltning utan att man faktiskt tycker att det är fint att bygga sju-åtta-våningshus här och där i staden, höga hus i befintliga parker samt ett tolvvåningshus som signatur för Simrishamn och Österlen.
Stadsarkitektens beslut borde leda till självrannsakan hos kommunens ledning och beslutande organ. Det behövs en ordentlig diskussion och konkreta beslut som manifesterar ändring.
Hur ska man annars kunna hitta en ny kompetent stadsarkitekt med rätt mandat för Simrishamns bästa?
Pär Andersson,
Nätverket Levande Simrishamn